Relatera mera

juni 25, 2013  |   Posted by :   |   Blogg   |   0 Comment»

Lika viktigt som mat och sömn är vårt behov av att relatera, att knyta an, mötas. Förr trodde man att bara barn var emotionellt beroende av andra och att en del av att mogna var att bli oberoende. Nu vet vi att vårt behov av att knyta an är lika starkt hela livet, från vaggan till graven. 

Efter fyra dagar på en utbildning i Emotional Focused Couple Therapy ser jag överallt uttryck för det.

Vi frågar oss: Finns du där för mig? Kan jag räkna med dig? På samma sätt som det lilla barnet vänder sig om för att kolla att mamma eller pappa finns kvar vänder vi oss som vuxna om för att kolla att vår partner/chef/kollega/vän finns kvar.

Om svaret på frågan är ”ja, min chef/coach/partner/vän finns där för mig” har jag en trygg anknytning. Om svaret däremot är något i stil med ”nej det är inte säkert, bara om jag är snäll/glad/duktig/flexibel…” har jag en otrygg ambivalent anknytning. Då har jag en tendens att hela tiden ”knacka på”, bli påflugen, anklagande och kritisk. Det som ofta driver det är en rädsla att bli övergiven, ensam.

Om svaret på frågan istället är ”Nej det finns ingen där för mig, jag klarar mig själv.” är det troligt att jag har en otrygg undvikande anknytning och jag har då en tendens att dra mig undan, bli avstängd och stum i kontakt. Under den avstängdheten finns ofta en rädsla för att bli kritiserad och aldrig kunna vara tillräcklig.

Vi kan också ha utvecklat en otrygg kaotisk anknytning som innebär att vi ger oberäkneliga och motstridiga budskap av typen  ”Kom nära – försvinn!”. Under det finns låg tillit till både mig själv och andra, dvs både rädsla för att bli övergiven av andra och att aldrig själv vara tillräcklig. I kontakt framstår man som oberäknelig, även för sig själv.

Ogynnsam dynamik beroende på otrygg anknytning spelas tydligast ut i parrelationer men är hela tiden också närvarande på jobbet. Våra anknytningsbehov är särskilt påtagliga i utsatta situationer såsom arbetslöshet, utanförskap och sjukdom. För att effektivt kunna stötta en annan person behöver det därför finnas en trygg anknytning mellan parterna.

Det som skapar en ömsesidig trygg anknytning är att båda vågar visa sig mänskliga och sårbara och kan ha samtal på riktigt, bortom roller och masker. Vad kan då du som coach göra för att bidra till en trygg anknytning mellan dig och den du stöttar?

Här kommer tre tips som ger en bra början:

 

1. Återspegla och validera det ”osnygga”, t ex ”Jag märker att du är kritisk och att du upplever att ingen lyssnar på dig, är det så?”.

2. Lyssna efter det behov som ligger bakom orden och säg något om det, t ex ”Jag kan föreställa mig att det här får dig att känna dig övergiven och ensam, stämmer det för dig?”.

3. Lyssna på och bekräfta din klients upplevelse och säg något om vad din djupare avsikt är, t ex. ”Så du upplever att många du varit i kontakt med, och även jag, inte lyssnar på dig och det får dig att känna dig ensam och utelämnad. Det är fullt förståeligt… och min genuina önskan är att stötta dig och finnas här för dig.”.

/Therese Hermansson

Related Posts

There is no related post.










Köpa cialis på nätet Köpa viagra Sverige Köp viagra Köpa kamagra på nätet köpa viagra köpa cialis